Plastbantning är en underbar sak. Det känns bra, duktigt och trevligt.

 

Jag har gjort bivaxdukar som ska ersätta plastfolie och annat man förvarar mat i.

 

På väg hem från förskolan igår så plockade vi nypon i höstsolen. Sen kokade jag nyponsoppa till mellis. Alltså, alla måste göra detta! Det är ju fullt med nypon överallt och i princip ingen tar dem tillvara! Jag hade inte ens tänkt på att man kan göra det förrän härom året. Typ inte sett det som något ätbart (för nyponsoppa växer väl i pulverform i affären?).

 

Snodd av UnderbarClara som snodde den av NioTillFem.

 

Var är din mobiltelefon? Bredvid mig på köksbordet.

Var är din andra hälft? På Karolinska sjukhuset i Huddinge och lär sig bli doktor. Han går näst sista terminen på läkarlinjen.

Ditt hår? Har jag tvättat fyra gånger sedan jag födde barn. Han är sju veckor nu.....

Ditt humör? Trött, glad, känslosam. Så som man är när man är småbarnsmamma, ammar hela nätterna och vaknar upp i ett tryggt hem i ett tryggt land med vetskapen om att drunknade barn flyter iland på stränder. 

Din dagsplan? Jag ska förhoppningsvis orka pallra mig iväg för att handla tyg, kolsyra till vår SodaStream och lite mat. Sedan hämta storbarnet på förskolan och förbereda fredagsmys.

Det bästa du vet? Glada barn (framförallt mina egna), sommar med solsken, västkusten, att hångla med min man.

Din dröm inatt? Jag minns ingen dröm från inatt. Jag brukar göra det, sällan intressanta sådana dock. Jag drömmer ofta otroligt alldagligt och vanligt så jag i efterhand har svårt att veta om jag drömt eller om det var på riktigt. Typ att jag drömmer att jag plockade ur diskmaskinen kvällen innan. Och på morgonen märker jag att det inte alls var så. Frustrerande.

Ditt livsmål? Att ha ett alldeles vanligt Svensson-liv med min familj.

Rummet du är i? Köket. Ett ganska stökigt sådant.

Din hobby? Att odla, pyssla, sy, virka och läsa.

Din skräck? Sjukdomar och olyckor. Att mista de jag älskar.

Vem vill du vara om sex år? Samma som nu, men med lite större barn (kanske till och med ett till?), en man med inkomst och förhoppningsvis ett jobb som ger mig lika mycket som mitt gör idag. Som det känns nu vill jag inte byta, men om jag börjar tröttna så hoppas jag att jag får nya utmaningar.

Var var du igår kväll? Ammade konstant i princip, duschade (!) och tittade på The Awakenings med min man (i omgångar, vi hann inte klart....)

Vad är du inte? Morgonpigg. Eller kvällspigg heller för den delen.

En sak du önskar dig? En overlock-symaskin och större bil (så vi får plats med en femte person, nu går det inte att sitta emellan bilstolarna där bak. Vore nice att kunna ta med sig t ex min mamma i bilen om vi ska någonstans).

Var växte du upp? I Tullinge. Först i en liten villa med höns. Världens bästa djur! Sedan en sväng i lägenhet och sist i radhus. Flyttade direkt från radhuset hem till han den där jag är gift med, som bodde i en lägenhet några hundra meter därifrån.

Det senaste du gjorde? Lämnade storbarnet på förskolan. Drack kaffe när jag kom hem.

Din tv? Är en vanlig sådan men som vi bara använder som datorskärm. Den är kopplad till vår stationära dator och vi tittar bara på svtplay och netflix.

Dina husdjur? En katt som jag köpte när jag var tonåring som bott hos min pappa i radhuset, men som fick flytta hem till mig igen när vi köpte radhus. Hon är utekatt och hade aldrig accepterat en lägenhet.

Din dator? En Macbook Air, bara några veckor gammal. Min förra mac var 10 år och började ge upp totalt.

Saknas någon? Min farmor lever inte längre. Nu när hon är borta på riktigt har jag börjat sörja att jag aldrig fick träffa HENNE, så som hon egentligen var. Hon fick flera strokes när jag var liten och har varit i ett stort omsorgsbehov hela mitt liv.

Din bil? En röd Toyota Prius. Jag älskar den, men vi börjar behöva en kombi faktiskt.

Något du inte har på dig? Obekväma skor.

Favoritaffär? Polarn o Pyret. Vi får ärva väldigt mycket kläder, så när jag väl köper något så kan jag välja kvalitet!

Din sommar? Sämsta odlingssommaren. Vi gjorde knappt något "somrigt" alls. Men jag födde ju barn mitt i sommaren så den var knappast händelselös!

Älskar någon? Flera!

Favoritfärg? Turkos, grön, rosa.

När grät du senast? Nyligen, när jag läste om flyktingkatastrofen och återigen såg bilden på den lilla pojken som drunknat. Lika gammal som min stora. Kan inte föreställa mig föräldrarnas desperation när de sätter sig och sina små barn i en sådan livsfarlig situation. Att behöva fly för sina liv. Att inte veta om man har förmågan att rädda sina barn. Och i Europa byggs det taggtrådsstängsel.

Alltså, orimligheten i hur fantastiskt det känns att äta sådant man själv har odlat. Som en häftig, cool grej. Så borde det ju inte vara. Tänk om det var standard att odla åtminstone lite av sin egen mat.

 

Odlingsåret i år är som sagt asdåligt. Men nu har tomaterna börjat mogna på sig i alla fall, och jag fick ihop till en rejäl sallad härom dagen. En gurka var det i den också. Den enda gurkan i år vad det verkar....

 

Ibland stöter man på tips till småbarnsföräldrar om hur de ska hantera livet med en liten bebis. Då får man höra att man ska Sänka Kraven, "det behöver inte vara perfekt städat jämt".

 

Eh. Nej? Det hoppas jag verkligen inte.

 

Mina krav på mig själv är att jag ska hålla båda barnen vid liv. Det känns relativt övermäktigt ibland.

 

Kan ingen komma med riktiga tips någon gång?

 

 

Så. Jag har inte direkt skrivit här frekvent på sista tiden.

 

Odlingsåret startade storartat. Jag slet i trädgården, planera, planetarade, köpte jord och bytte växter. Altanen svämmade över med tomatplantor, paprika, zuccini och gurka. Pallkragarna fick potatis, morötter, rödbetor, bondbönor, squash, majs, ärtor och sockerärtor.

 

Så någon större skörd går knappast att räkna med.

 

Istället har jag ägnat sommaren åt något helt annat som växt alldeles utmärkt. Först var det magen, sedan själva skörden i form av ett perfekt litet gossebarn. Mitt i sommaren kom han, och är alldeles ljuvlig. Därtill har vi ju sedan innan en fantastisk liten stor storasyster som helt klart arbetar på att utmana mitt tålamod. Så jag har nog haft fullt upp ändå vill jag lova.

 

Surt dock att jag alltså har slitit med odlingarna alldeles höggravid och med (mild, men ändå) foglossning, allas rekommendationer och uppmaningar till trots. Då vill man ju liksom ha lite avkastning.

 

 

Liten lillebror

 

 

 

 

 

En helg med så mycket sol att det känns som sommar. Jag har monterat upp några pallkragar, anlagt en rabatt och krattat en massa löv. Att vår tomt har utsikt över lekparken har helt klart sina fördelar.... För allt detta har jag kunnat göra samtidigt som ungen var underhållen. Hon har vattkoppor men är nästan bra, det kändes bra att äntligen få släppa ut henne på "grönbete", hon klättrade på väggarna här hemma, liksom fast i sin feber och sitt kli.

 

Jag försöker bli snällare mot miljön på de sätt som finns möjliga. Att återbruka är typ det snällaste man kan göra. Varje gång du använder en sak två gånger istället för en så halverar du ju miljöpåverkan per användningstillfälle. Sedan det ljuset liksom gick upp för mig så känns det ännu mer motiverande.

 

Jag är med i en facebook-grupp som heter Återbruka mera. Tänkte att det skulle vara ett bra forum för tips och inspiration, men tyvärr blev det inte riktigt så. Det är mest fina inredningsdetaljer gjorda av gamla grejer, en gammal handmålad vacker möbel som övermålas i högblankt vit och används igen osv. Det vill säga inte riktigt samma tänk som jag har när det gäller återbruk.

 

Poängen med att återbruka för att spara på miljön (och plånboken) är att det ska ersätta konsumtion. Använda igen istället för att köpa igen. Göra om istället för att köpa nytt. Ta tillvara. Och att måla en hästsko vit och hänga på väggen ersätter inte direkt konsumtion - om man inte annars skulle köpt en ny väggdekoration.

 

Därför vill jag få mer inspiration på hur man kan återbruka sådant som man använder i sin vardag. Allra helst förbrukningsmaterial förstås.

 

Att använda istället för att slänga är förstås jättebra. Det känns bra. Det går åt energi till att köra material från återvinningsstationerna, och att ta hand om sakerna sedan, så lite mindre miljöpåverkan är det kanske. Men allra bäst är att återbruka istället för att skaffa nytt. Alltså försöka hålla fokus på att sluta köpa saker, istället för att sluta slänga. Då går det av bara farten.

 

Annars hamnar man (jag) lätt i typ "åh vad dumt att slänga alla glasburkar, jag gör sjuhundraelva ljuslyktor med nyinköpt material från Panduro istället. Sen köper jag en t-shirt på h&m för 59.90 kr". Och summan av det hela blir inte direkt någon miljöbesparing. Men det är kul och kreativt - och det har ju förstås också ett värde. Så är det det man eftefrågar så är det ju inget som helst fel. Men det är lätt att tuta i sig att man räddar världen lite också....

 

 

Gamla t-shirts som klipps i remsor går det att virka en massa bra saker av. Här håller en korg på att bli till. Som förstås är livsnödvändig...eh...

 

Vi har köpt radhus. Flyttar om två veckor. Ska bli alldeles fantastiskt. Sedan har jag nytt jobb också. För er som inte vet det så är jag socionom och jobbar som enhetschef på äldreboende, det är även det jag kommer göra nu, men på ett nytt boende i en annan kommun.

 

Jag är redan alldeles manisk när det gäller allt jag vill odla. Jag har ju lyckats få fram en anmärkningsvärt stor mängd grönsaker på vår lilla minibalkong, så nog ska det gå att förse sig med en del ätbara saker även om det bara är ett radhus (men med två ganska stora gräsmattor). Jag tänker mig att jag bara ska odla i krukor och pallkragar, men drömmer om ett växthus förstås. För inte "får" man plöja upp en liten mini-åker i ett radhusområde?

 

 

Jag gick bredvid mitt lilla barn på den steniga och fuktiga stranden. Tänkte att nu ramlar hon, för nu går det nerför. Ville instinktivt ta tag i hennes lilla lena hand för att undvika ett fall, men hejdade mig. Jag tänkte att hon ju måste lära sig, få känna efter själv, och att ramla är inte hela världen. Men hon ramlade inte. Några steg till, sedan sträckte hon ut sin hand mot min och jag tog den, stöttade henne när hon behövde det. Det kändes så bra. Att hon själv märkte sina begränsningar, själv bad om hjälp när hon behövde det.

 

Jag försöker göra så jämt, men ibland är det faktiskt svårt. Framförallt när alla runt omkring skriker "oj!" "hjälp" "ta henne!!!" och så vidare... Då får man blickar och blir avfärdad som en mamma som inte bryr sig om hennes välmående.

 

Men det är ju precis tvärtom.

 

Tänk vad mycket bättre man kan hantera faror om man lär sig att just hantera dem, och inte bli hejdad innan man behöver tänka tanken.

 

Sedan får man ju förstås välja sina tillfällen. På parkeringar håller man någon i handen, alternativt blir buren. Punkt slut. Osv....

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan vi fick barn, och när jag var gravid, så tänkte jag att man måste se till att gå på dejter och ha kvällar utan barnet ordentligt. Ofta. Kärleksfullt. Skaffa barnvakt, äta middag, gå på bio....

 

 

Men inte för att vi inte kan, inte för att vi inte hinner eller för att vi inte kan få barnvakt. Nej, för vi inte vill. För att tanken på att vara utan henne av fri vilja inte känns så lockande. Vi gör hellre saker tillsammans, allihop. Eller så har vi en mysig romantisk kväll när hon har somnat i rummet intill.

 

Hörom veckan var vi på bio, bara vi två. Det var mysigt. Men vi slogs verkligen av hur mycket vi saknade henne. På filmen var det ett barn med ibland. Då skar det i hjärtat. Konstigt. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle kännas så! Vi konstaterade att det kommer bli tufft att lämna bort henne en natt i sommar, som vi har planerat.

 

Tänk, alla som oroar sig för att man inte kan, hinner eller orkar göra roliga saker när man får barn - ni kan vara helt lugna. Det är bara hjärtat som prioriterar annorlunda, du kan göra precis vad du vill. Barn är inget hinder. Alls.