en lista

2015-09-04 ♥ 10:17:31 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

Snodd av UnderbarClara som snodde den av NioTillFem.
 

Var är din mobiltelefon? Bredvid mig på köksbordet.

Var är din andra hälft? På Karolinska sjukhuset i Huddinge och lär sig bli doktor. Han går näst sista terminen på läkarlinjen.

Ditt hår? Har jag tvättat fyra gånger sedan jag födde barn. Han är sju veckor nu.....

Ditt humör? Trött, glad, känslosam. Så som man är när man är småbarnsmamma, ammar hela nätterna och vaknar upp i ett tryggt hem i ett tryggt land med vetskapen om att drunknade barn flyter iland på stränder. 

Din dagsplan? Jag ska förhoppningsvis orka pallra mig iväg för att handla tyg, kolsyra till vår SodaStream och lite mat. Sedan hämta storbarnet på förskolan och förbereda fredagsmys.

Det bästa du vet? Glada barn (framförallt mina egna), sommar med solsken, västkusten, att hångla med min man.

Din dröm inatt? Jag minns ingen dröm från inatt. Jag brukar göra det, sällan intressanta sådana dock. Jag drömmer ofta otroligt alldagligt och vanligt så jag i efterhand har svårt att veta om jag drömt eller om det var på riktigt. Typ att jag drömmer att jag plockade ur diskmaskinen kvällen innan. Och på morgonen märker jag att det inte alls var så. Frustrerande.

Ditt livsmål? Att ha ett alldeles vanligt Svensson-liv med min familj.

Rummet du är i? Köket. Ett ganska stökigt sådant.

Din hobby? Att odla, pyssla, sy, virka och läsa.

Din skräck? Sjukdomar och olyckor. Att mista de jag älskar.

Vem vill du vara om sex år? Samma som nu, men med lite större barn (kanske till och med ett till?), en man med inkomst och förhoppningsvis ett jobb som ger mig lika mycket som mitt gör idag. Som det känns nu vill jag inte byta, men om jag börjar tröttna så hoppas jag att jag får nya utmaningar.

Var var du igår kväll? Ammade konstant i princip, duschade (!) och tittade på The Awakenings med min man (i omgångar, vi hann inte klart....)

Vad är du inte? Morgonpigg. Eller kvällspigg heller för den delen.

En sak du önskar dig? En overlock-symaskin och större bil (så vi får plats med en femte person, nu går det inte att sitta emellan bilstolarna där bak. Vore nice att kunna ta med sig t ex min mamma i bilen om vi ska någonstans).

Var växte du upp? I Tullinge. Först i en liten villa med höns. Världens bästa djur! Sedan en sväng i lägenhet och sist i radhus. Flyttade direkt från radhuset hem till han den där jag är gift med, som bodde i en lägenhet några hundra meter därifrån.

Det senaste du gjorde? Lämnade storbarnet på förskolan. Drack kaffe när jag kom hem.

Din tv? Är en vanlig sådan men som vi bara använder som datorskärm. Den är kopplad till vår stationära dator och vi tittar bara på svtplay och netflix.

Dina husdjur? En katt som jag köpte när jag var tonåring som bott hos min pappa i radhuset, men som fick flytta hem till mig igen när vi köpte radhus. Hon är utekatt och hade aldrig accepterat en lägenhet.

Din dator? En Macbook Air, bara några veckor gammal. Min förra mac var 10 år och började ge upp totalt.

Saknas någon? Min farmor lever inte längre. Nu när hon är borta på riktigt har jag börjat sörja att jag aldrig fick träffa HENNE, så som hon egentligen var. Hon fick flera strokes när jag var liten och har varit i ett stort omsorgsbehov hela mitt liv.

Din bil? En röd Toyota Prius. Jag älskar den, men vi börjar behöva en kombi faktiskt.

Något du inte har på dig? Obekväma skor.

Favoritaffär? Polarn o Pyret. Vi får ärva väldigt mycket kläder, så när jag väl köper något så kan jag välja kvalitet!

Din sommar? Sämsta odlingssommaren. Vi gjorde knappt något "somrigt" alls. Men jag födde ju barn mitt i sommaren så den var knappast händelselös!

Älskar någon? Flera!

Favoritfärg? Turkos, grön, rosa.

När grät du senast? Nyligen, när jag läste om flyktingkatastrofen och återigen såg bilden på den lilla pojken som drunknat. Lika gammal som min stora. Kan inte föreställa mig föräldrarnas desperation när de sätter sig och sina små barn i en sådan livsfarlig situation. Att behöva fly för sina liv. Att inte veta om man har förmågan att rädda sina barn. Och i Europa byggs det taggtrådsstängsel.



"men sänk dina krav"

2015-08-12 ♥ 19:38:00 | Kategori >> Amning | KOMMENTARER (0)

Ibland stöter man på tips till småbarnsföräldrar om hur de ska hantera livet med en liten bebis. Då får man höra att man ska Sänka Kraven, "det behöver inte vara perfekt städat jämt".
 
Eh. Nej? Det hoppas jag verkligen inte.
 
Mina krav på mig själv är att jag ska hålla båda barnen vid liv. Det känns relativt övermäktigt ibland.
 
Kan ingen komma med riktiga tips någon gång?
 
 
Middagslagning igår. Storbarnet har byggt ett tåg av stolar. Hon har inga kläder på sig för vi kom aldrig så långt. Jag gör lasagne och ammar samtidigt.
(Ja, jag har en bärsjal som man kan amma i. Men panik utbröt mitt i bechamelsåsens mest kritiska ögonblick så det fanns liksom ingen tid att knyta. Hela situationen kändes väldigt komisk så jag försökte ta en bild med laptopen, gick sådär.)


utebliven odlingslycka och en mycket bra skörd av sådant man själv har sått

2015-08-06 ♥ 16:46:00 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

Så. Jag har inte direkt skrivit här frekvent på sista tiden.
 
Odlingsåret startade storartat. Jag slet i trädgården, planera, planetarade, köpte jord och bytte växter. Altanen svämmade över med tomatplantor, paprika, zuccini och gurka. Pallkragarna fick potatis, morötter, rödbetor, bondbönor, squash, majs, ärtor och sockerärtor.
 
Sedan kom mördarsniglarna.
Sedan försvann värmen.
 
Så någon större skörd går knappast att räkna med.
 
Istället har jag ägnat sommaren åt något helt annat som växt alldeles utmärkt. Först var det magen, sedan själva skörden i form av ett perfekt litet gossebarn. Mitt i sommaren kom han, och är alldeles ljuvlig. Därtill har vi ju sedan innan en fantastisk liten stor storasyster som helt klart arbetar på att utmana mitt tålamod. Så jag har nog haft fullt upp ändå vill jag lova.
 
Surt dock att jag alltså har slitit med odlingarna alldeles höggravid och med (mild, men ändå) foglossning, allas rekommendationer och uppmaningar till trots. Då vill man ju liksom ha lite avkastning.
 
 
Liten lillebror
 
Jordgubbar, hallon och smultron har vi ändå fått en del
 
 
 
 
 
 
 
 
 


vår och odlingsförberedelser

2014-03-31 ♥ 10:25:33 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (3)

En helg med så mycket sol att det känns som sommar. Jag har monterat upp några pallkragar, anlagt en rabatt och krattat en massa löv. Att vår tomt har utsikt över lekparken har helt klart sina fördelar.... För allt detta har jag kunnat göra samtidigt som ungen var underhållen. Hon har vattkoppor men är nästan bra, det kändes bra att äntligen få släppa ut henne på "grönbete", hon klättrade på väggarna här hemma, liksom fast i sin feber och sitt kli.
 
Vår framsida ligger i direkt söderläge. Altanen blir supervarm och mysig. Där ska det stå krukor med tomat, gurka, paprika och kanske något annat. Sedan ska det odlas i pallkragar också. Morötter, ärtor, broccoli, olika sorters lök och lite kryddor, ruccola och kanske något mer. Sallad? Spenat?
 
Baksidan har en stor (för att tillhöra ett radhus) plan gräsmatta. Det hade varit bättre med alla pallkragar där, och hålla framsidan mer "snygg", men nu är ju baksidan rakt i norr så det blir nog bättre så här. Och jag tycker nog egentligen inte att någonting är snyggare än en massa växande mat, även om andra kanske hade föredragit prydliga rabatter.....
 
Jag har för övrigt byggt ett litet drivhus, det blev sjukt bra för nästan inga pengar alls. Nu har jag storhetsvansinne och vill bygga ett växthus.
 
 


att dejta sin man

2013-05-07 ♥ 20:49:25 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (1)

 
Innan vi fick barn, och när jag var gravid, så tänkte jag att man måste se till att gå på dejter och ha kvällar utan barnet ordentligt. Ofta. Kärleksfullt. Skaffa barnvakt, äta middag, gå på bio....
 
Men så kom barnet. Och så blev det inte så.
 
Men inte för att vi inte kan, inte för att vi inte hinner eller för att vi inte kan få barnvakt. Nej, för vi inte vill. För att tanken på att vara utan henne av fri vilja inte känns så lockande. Vi gör hellre saker tillsammans, allihop. Eller så har vi en mysig romantisk kväll när hon har somnat i rummet intill.
 
Hörom veckan var vi på bio, bara vi två. Det var mysigt. Men vi slogs verkligen av hur mycket vi saknade henne. På filmen var det ett barn med ibland. Då skar det i hjärtat. Konstigt. Vi hade inte riktigt räknat med att det skulle kännas så! Vi konstaterade att det kommer bli tufft att lämna bort henne en natt i sommar, som vi har planerat.
 
Tänk, alla som oroar sig för att man inte kan, hinner eller orkar göra roliga saker när man får barn - ni kan vara helt lugna. Det är bara hjärtat som prioriterar annorlunda, du kan göra precis vad du vill. Barn är inget hinder. Alls.


busigt gånger mer än tre

2013-03-07 ♥ 16:34:22 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

 
Tre små skitnungar busade ikapp idag hos sin gammelmormor/farmor. Det är min systers, min och vår kusins.
 
Min mormor är ständigt återkommande i bloggen. Det är inte så konstigt, för hon är en av de absolut mest betydelsefulla människorna i mitt liv. Det är helt fantastiskt att få visa henne mitt barn.


om det farliga med rosa och Hello Kitty

2013-03-04 ♥ 08:10:28 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (1)




 
Jag fick den här boken av min syster, som ett litet ret eftersom jag hatar Hello Kitty så mycket.
 
En del kan tycka att det är löjligt och överdrivet att inte gå loss totalt på rosa och pluttinuttiga kläder till sitt barn. Och jag gillar rosa, mycket. Det är helt klart en av mina favoritfärger. Och min dotter får ju ha såna kläder. Men inte bara.
 
Men varför är det så "farligt" med rosa?
 
Jag vill inte att min dotter ska definiera sitt eget värde efter sitt utseende. Jag vill inte att hon ska tro att hon måste se ut och klä sig på ett visst sätt för att uppskattas av folk i hennes omgivning. Jag vill inte att hon ska känna press att vara söt. Jag vill att hon ska fokusera på att ha roligt och vara ett barn, så länge som det går. Men vad har det med färgen på hennes kläder att göra då? Jo, det är så att flickor oftare får komplimanger för sitt utseende och sina kläder, i synnerhet om de har just typiskt flickiga sådana. Jag märker en tydlig skillnad på hur allmänt folk vi inte känner bemöter min lilla bebis beroende på vad hon har för kläder.
 
Ger du en komplimang för någonting så berättar du också för den personen att den saken du ger komplimangen för är viktig. Att du värdesätter personen efter den saken.
 
Så att säga "vad söööööööt du är" till min dotter innebär att du säger att det är viktigt att vara söt, och att hennes söthet påverkar hennes värde.


Jag undviker helt att min lilla unge ens reflekterar över hur söt hon är. Hon har så mycket viktigare saker för sig.

 
 
 
Och jag tycker att det är vidrigt att det är så. Jag hatar att rosa och allt annat som är "typiskt tjejigt" ska få låg status och symbolisera det gulliga, söta, lite korkade. Vi har en manlig norm i vårt samhälle och det är inte något jag vill vara med och göda.
 
Men nu är det så att när hon har rosa, hello kitty och klänningar så får hon mer kommentarer om sitt utseende, och så länge som det är så, så tänker jag undvika det.


underbara vinter

2013-02-03 ♥ 12:53:10 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (1)

Jag hatar egentligen vintern. Men såna här dagar är fantastiska, så är det bara.
 
Gnistrande frost i solskenet, lagom kallt. Vi åkte till Lida och gick en promenad i morse. Vi hade ställt klockan och var där tidigt. För annars får man inte plats, sist fick vi vända tillsammans med hur många bilar som helst! Men nu var vi där 10, och fick parkering. Tur var det, för när vi åkte därifrån var det så mycket bilar att vi inte hade fått plats!
 
Ungen i en ärvd mössa. Jag avskyr Hello Kitty, men hennes andra mössa åker ner över ögonen så hon inte ser något. Jag får väl prioritera att ungen ser något framför min egen fåfänga, det är ju inte direkt så att hon bryr sig.
 
 
En alldeles perfekt söndagsaktivitet!


plötsligt fick världen liksom färg.

2013-02-02 ♥ 19:11:54 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

 
 
 
 
 
Plötsligt så fanns hon bara här. Plötsligt bodde det en liten, liten människa till i vår lägenhet. Och överallt ligger färgglada saker utspridda på golvet, tillsammans med en halvtuggad majskrok och sönderpillade blomblad. Från att ha tvättat mest svarta kläder är det plötsligt färgsprakande i tvättkorgarna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


alltet.

2012-08-24 ♥ 14:33:00 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (1)

I 9 månader låg hon i min kropp. Och nu är hon här hos oss, och vi är skyldiga henne allt i världen, för det var vi som förde henne hit. Hon lever på näringen som kommer ur min kropp och hon känns nästan som en del av mig. Hon fyller mitt hjärta fullare än jag någonsin trodde att det kunde bli. Hon är så självklar i mitt liv, och viktigare än mina andetag. Bandet vi har känns så oerhört starkt, som att inget kan bryta det någonsin.
 
Och om jag skulle dö idag så skulle hon inte ens minnas mig.


det är inte jag som är ung, det är ni som är gamla

2012-08-23 ♥ 12:54:00 | Kategori >> Arbetsliv | KOMMENTARER (1)

Jag fyllde 24 år ungefär en månad efter att jag hade fött vårt barn. Jag räknas som en ganska ung mamma. Inte en "Ung Mamma", som i typ tonårsförälder, men ändå.
 
Jag känner mig inte så ung för att ha fått barn precis. Däremot tycker jag att det finns väldigt många väldigt gamla föräldrar, vart jag än vänder mig. Jag säger inte att det är något dåligt, alls, bara att jag känner att det snarare är 30+ föräldrarna som är lite gamla än jag som är lite ung.
 
Det är en ganska tråkig som syn råder på unga människor. Man tänker gärna att de är lata, bekväma, dåliga på att jobba, oansvariga föräldrar och så.
 
Man utgår ofta ifrån att unga nyblivna föräldrar är outbildade och har ostabil ekonomi, eftersom just dessa två saker används som argument för att det är bättre att vänta med barn (Men att en 34-åring utan utbildning skaffar barn verkar dock inte vara ett problem.).
 
Jag var 24 år när jag fick mitt första barn. Då hade jag akademisk utbildning, bostadsrätt, ett rejält tilltaget sparkonto och en fantastisk pappa till barnet.
 
Om en vecka börjar jag jobba på mitt nya jobb, som enhetschef.
Gissa vem som är yngst på stället?
 


sommarminnen.

2012-08-15 ♥ 23:00:33 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

 
 
 
 
 
 
Vi åkte runt på Gotland med svärfar, tittade på raukar, åt lunch och tog sedan kaffet i hans stuga.
Världens enklaste lilla utflykt, med en liten unge som sov sött i bilen och tittade storögt på träden när vi promenerade.
 
Det är så mysigt att se henne upptäcka världen.
Och det här är bara början.
 
Nästa sommar kan hon plaska vid strandkanten!
 
 
 
 


kussebullar

2012-08-04 ♥ 08:26:00 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

Idun har ju en kusin som är lika gammal som hon. 16 dagar yngre. Det är lite klent, kan man tycka, med tanke på att jag har tre kusiner som är lika gamla! Men hon har också en syssling som är 6 veckor yngre. Vi bor med några minuters gångavstånd ifrån varandra, allihop.
 
Det är typ världens bästa grej.
 
 
 
 
 
 
De har precis börjat intressera sig för varandra. Kan skratta och titta på varandra och så. Men mest bryr de sig inte alls. Men snart! Åh, vad mysigt det kommer bli!


medeltidsbebis

2012-08-03 ♥ 12:22:06 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

 
Jag har gift mig med en såndärna medeltidare. En sån som syr medeltidskläder, åker till Visby och går runt i dessa och så där. Ni vet, såna som vissa tror leker medeltiden eller något annat idiotiskt.
 
Förra året var jag på medeltidsveckan för första gången, karln för tusende, ungefär.

Jag hade ett 11-veckorsfoster i magen. Folk drack öl, festade, hade roligt. Jag fick baksmällan, ungefär. Konstant supertrött och illamående, sviktande aptit och kräkningar på Gotlandsfärjan. Men det var en mysig semester ändå! Jag, som något motvilligt klädde mig i medeltidskläder förra året och kände mig ungefär så som man gjorde när man gick påskkärring men egentligen var lite för stor, har sett fram emot det i år!
 
Det känns bättre att ha ungen på utsidan det här året. Iklädd sötaste medeltidsoutfiten sydd av hennes pappa.
 
 
Jag ska ha en klänning som jag sytt om så den blir lite mer amningsvänlig...


bortskämda mammor och ensamstående pappor

2012-07-26 ♥ 22:48:29 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

Så, om en månad så ska jag börja jobba. Min man ska vara hemma med vårt barn. Ni vet, det där barnet vars uppsättning gener består av lika mycket han som jag.
 
Det finns många som har åsikter om detta. Det har förvånat mig en aning, inte minst eftersom alla fullkomligt skriker om att alla ska få bestämma själva så fort någon nämner delad föräldraledighet enligt lag. Följt av ett halvtaskigt argument för varför just den familjen väljer att mamman är hemma, och sedan en harang om att de egentligen hade velat dela, men att det inte fungerar just under dessa omständigheter.
 
 
Hur som helst. Det jag ville komma till var en konversation mellan min man och en släkting till mig. Den är ganska talande. Denna släkting höjer ofta min man till skyarna över vilken fantastisk pappa han är (vilket han är!). Hen talar ofta med mig om hur bra jag har det, eftersom jag får så mycket hjälp. Det måste ju vara fantastiskt att ni är två om det, får jag höra. Jag är bortskämd med en snäll bebis (till skillnad från de elaka?) och en man som gör såååå mycket.
 
Så, till konversationen:
 
Släktingen: Hur känns det att du ska bli ensamstående pappa nu?
Min man: ENSAMSTÅENDE? Det blir jag väl inte?
Släktingen: Jo, men det kan man väl ändå säga att du blir, när hon ska börja jobba.
Min man: Men i så fall är ju Ellinor ensamstående nu...
Släktingen: ...
 
Och så finns det de som säger att det här med att det är olika förväntningar på mammor och pappor bara är påhitt.


nära föräldraskap

2012-07-24 ♥ 08:03:00 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

Jag tror inte på metoder.

Jag tror på att vara nära sitt barn, och lyssna på dess signaler.

 

Jag tror inte bara att det är det mest naturliga och bästa för barnet. Jag tror också att det underlättar för föräldrarna, i längden. Myten om att om mamman är glad så är barnet glad tror jag på, fast omvänt. En nöjd unge ger glada föräldrar.

 

Det behöver inte vara så krångligt. Bara man kan hålla sig ifrån att stressa upp sig när det känns hopplöst. Lättare sagt än gjort, förstås.

 

Vi var överens från början om att vår bebis skulle få vara nära, och få styra själv över sina behov i form av mat och sömn. Inget konstigt alltså, utan precis så som rekommendationerna ser ut idag. På BB var hon naken så när som på blöjan och låg hud mot hud, så som de flesta förespråkar. När vi kom hem så fortsatte vi på samma sätt, med henne nära, på hennes villkor.

 

Att vi inte försökte vänja henne vid att sova någon annanstans än där hon helst av allt ville för stunden gjorde att vi hade henne i vår säng, oftast sovandes på sin pappas bröst eller i sin mammas famn. Ibland bredvid oss i sängen. På dagen ville hon vara i famnen, jämt jämt jämt. Och trots att jag var säker på att det var bäst, och att jag inte tror att man kan ”skämma bort” sina barn med närhet så måste jag erkänna att jag tvivlade en period. För hon skrek så fort jag la ner henne, och sov hon så vaknade hon. Det gick inte att gå på toa utan att hon grät, och jag höll på att bli galen av utmattning. Jag var ju sjuk (livmoderinfektion) hennes första veckor, och fick även en förlossningsdepression som ett brev på posten. Jag tänkte att herregud ska det vara så här? Det orkar jag inte! Jag var rädd att få en unge som permanent skulle vara i famnen, som inte slutade sova i vår säng förrän i 12-årsåldern och som aldrig kunde roa sig själv. Kände att jag inte riktigt kunde andas. Började förstå föräldrar som tar till diverse metoder.

 

Men vi fortsatte, lät henne styra. Och det tog inte lång tid tills hon sov sött bredvid oss i sängen, och då testade vi korgen. Det fungerade utmärkt. Hon verkade sova bättre där. Några gånger vaknade hon och sov oroligt, och då tog vi upp henne i vår säng resten av den natten. Vi försökte aldrig lägga tillbaka henne i korgen om hon visat minsta tecken på att inte vilja ligga där. Hon har sovit utmärkt i egen säng bredvid vår sedan hon var 6 veckor. Det är bara i mamma- och pappahjärtat som det värker något, eftersom vi hade föreställt oss att hon skulle sova i vår säng under en betydligt längre period. Men vi märkte att det var det som fungerade bäst för henne, så då blev det så.

Jag vet inte, men om vi inte hade låtit henne styra på det här sättet så kanske hon inte skulle vara en så nöjd bebis som hon är. Då kanske hon skulle vakna om nätterna och vilja bli kånkad, då kanske hon skulle sukta efter bekräftelse på att vi finns här för henne. Hon har aldrig behövt tvivla.

Nu vaknar hon och vill äta, oftast första gången runt 6 timmar efter att hon somnat för natten, och sedan med kortare mellanrum fram tills hon tycker det är morgon, runt 12 timmar efter att somnat.

Många säger att jag är bortskämd som har ett barn som sover så bra. Vem vet, kanske är det för att hon är så bortskämd med närhet? ;)

 

 

 



Ambivalensen

2012-07-13 ♥ 11:13:41 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (2)

 
Övertrött med röda ögon skriker hon i min famn. Varje blinkning dröjer kvar, som om hon ska falla ihop av ren utmattning, men hon vaknar till snabbt och fortsätter sin entoniga föreställning. Hon skriker, gnälligt och argt. Och jag håller på att bli vansinnig. Jag påminner mig själv om att det är så här att ha barn, och jag ifrågasätter hela företeelsen. Varför skaffar man barn? Jag orkar inte mer. Jag vill bara lägga ner henne. Jag gör vad som helst bara jag får lägga ner henne en liten, liten stund! SNÄLLA IDUN SOMNA BARA skriker jag tyst för mig själv, och kämpar med att verka lugn på utsidan. Jag är kissnödig! Hungrig! Kaffesuget har övergått i ren koffeinabstinens. JAG MÅSTE FÅ LÄGGA NER DIG NU. Jag orkar inte mer. Jag vill aldrig med kånka på en bebis. Låt. Mig. Slippa.
 
Ingenting i hela världen känns viktigare än att ungen ska sluta skrika så jag får kissa, äta och dricka kaffe. INGET! 

Och så dröjer en blinkning något längre. Jag hör hur hennes gallskrik övergår i ett litet gnäll, och sedan en djup suck. Hon lägger sig till rätta, och somnar i min famn.
 
Och så sitter jag där, med en sovande liten bebis i min famn. Jag pussar försiktigt en fjunig fontanel. Jag är kissnödig, hungrig och kaffesugen. Men jag håller mig. Jag tänker att ingenting, ingenting i hela världen är viktigare än att jag får hålla min bebis, just exakt nu. Jag snusar lite extra i hennes hjässa, försöker suga in alla dofter, försöker stanna tiden för alla säger att bebistiden försvinner i ett nafs. 

Till slut lägger jag ner henne i sin spjälsäng, och hon sover sött. Jag pussar henne mycket, mitt på munnen, och vet att jag riskerar att väcka henne. Det är värt risken, tusen gånger om. 

Jag tänker att bebistiden är det bästa som finns. Att inget gallskrik i världen någonsin kan väga tyngre än bebislukt och slemmiga pussar.
 


september.

2012-06-14 ♥ 11:57:22 | Kategori >> Familjeliv | KOMMENTARER (0)

I September börjar jag jobba. På nytt jobb. Samma slags tjänst som tidigare (enhetschef) i samma organisation, men på ett nytt ställe. Den här gången får jag gångavstånd! Hur fantastiskt är inte det? Ingen tid ifrån min familj behöver spillas på att ta sig till och från jobbet. Jag kan gå hem på lunchen, om jag skulle känna att jag behöver det.

Min sambo äkta make får vara pappaledig som vi ville (men eftersom jag inte hade något jobb att gå tillbaka till så visste vi inte om det skulle gå), och jag får jobba där jag helst av allt vill, med det jag helst av allt vill! Enda nackdelen är att det är ett vikariat igen...som vanligt.


RSS 2.0