Ibland stöter man på tips till småbarnsföräldrar om hur de ska hantera livet med en liten bebis. Då får man höra att man ska Sänka Kraven, "det behöver inte vara perfekt städat jämt".

 

Eh. Nej? Det hoppas jag verkligen inte.

 

Mina krav på mig själv är att jag ska hålla båda barnen vid liv. Det känns relativt övermäktigt ibland.

 

Kan ingen komma med riktiga tips någon gång?

 

 

Ju mer man forskar om amning, desto mer kommer man på som är alldeles alldeles fantastiskt.

 

Man klarar av en avbruten sömn bättre om man ammar, det ser amningshormonerna till. Det märkte jag av väldigt tydligt. En oumbärlig bonus, och ännu en anledning att välja bröst framför flaska.

 

 

I veckan åkte jag på möte i jobbet. Jag hade med mig block, penna, viktiga dokument och bröstpump. Förstås.

 

Den vanligaste frågan när folk får höra att jag har börjat jobba är "men hur går det med amningen då?!". Jo, tack bra, kan jag svara då. Ibland kommer min man förbi med bebisen till jobbet så jag ammar där, men mest så pumpar jag ur och han ger henne flaskan.

 

 

Visste du att om det inte fungerar att ta pauser för att amma under arbetet så har man rätt att vara föräldraledig för amning? Alltså, om man inte har ett sådant slags jobb som jag har där jag själv kan styra över mina tider och med lite framförhållning ta en amningspaus utan problem, så är arbetsgivaren skyldig att ge den möjligheten. (Inte på betald arbetstid, men man har rätt att ta en paus i arbetet för att amma.).

 

Detta finns reglerat i föräldraledighetslagen § 4.

Jag läcker stora mängder bröstmjölk, och har gjort det från första början (började sippra i vecka 17!).

 

Allra mest läcker jag när jag ammar, förstås. Det sprutar ur det andra bröstet. Det var väldigt jobbigt i början, då var det ännu värre. Barnmorskan på återbesöket på BB tyckte att jag skulle köpa mjölkuppsamlare för att ta till vara på de magiskt bra dropparna som annars gick till spillo.

 

Jag köpte meledas uppsamlare, och har varit jättenöjd. Snart hade jag frysen full med bröstmjölk och undrade när jag skulle få användning för den, för jag hade ju mat till ett halvt barnhem så vi använde knappast den till vår bebis. (Jag fick inte donera eftersom jag åt antibiotika.).

 

Men så en kväll fick jag en allergisk reaktion på en antibiotika, och fick åka till akuten. Där fick jag adrenalin och fick därför inte amma på 8 timmar. Det kändes oerhört skönt att kunna säga till läkaren att hon inte behövde fixa fram ersättning, för jag hade sparad bröstmjölk så det räckte och blev över!

 

Jag har fått frågan om jag ammar mitt barn flera gånger. Det gör jag ju. Det är ingen hemlighet. Men måste jag berätta det för folk jag knappt känner? Om det inte var så, hade jag då behövt redogöra för varför? Tänk om jag har en anledning som känns privat?

 

Nu när jag ska börja jobba så kommer frågan om hur jag ska göra med amningen då. Jag kan förstå den undran, och personer jag pratar med ofta får gärna fråga. Men jag blir lite paff när ytligt bekanta undrar. Är det deras sak?

 

Den mest intima frågan jag har fått är om jag har haft såriga bröstvårtor. Denna fråga från en person som är bekant med en släkting. Vi känner alltså inte ens varandra. Är inte det en underlig sak att fråga folk man inte ens känner om?

 

Alltså. Jag kan prata om amning och bröst och sådant med vem som helst. Jag har inga problem med det. Jag blir mest förvånad och paff över att folk tycks anse sig ha rätt att veta en massa saker om andras kroppar. Jag kanske inte har några problem med att svara på de frågorna, men hur kan de veta det? Tänk om jag hade blivit jättegenerad!

 

 

 

 

Offentlig amning. Att det ens finns ett begrepp för företeelsen att amma sitt barn på andra platser än instängd i sitt hem.

 

Argumenten är fattiga. "Jag vill faktiskt inte se bröst när jag går på restaurang/sitter på tåget/whatever" tycks vara det bästa folk kommer på.

 

Nähä? Titta inte då. Titta åt ett annat håll. Eller stanna hemma. Eller lås in dig på toaletten. Jag kanske inte vill se fula människor, personer i hatt eller folk som håller handen på stan. Men det är inte min sak att säga åt dessa personer att hålla sig hemma.

 

Det är väl ingen som ammar som visar bröst för bröstvisandets skull? Man ammar sin unge.

Då tycker jag att man ska få fokusera på det, och inte ovanpå att försöka lösa amningen så smidigt som möjligt behöva tänka på att vira in tutten i en filt så inte personen mitt emot ska råka skönja en bröstvårta.

 

 

 

Jag anpassar mig inte det allra minsta. Jag slänger fram tutten i tid och otid. Jag har hittills aldrig fått någon blick eller kommentar.

Att en så naturlig och självklar sak som amning är en så stor grej förvånar mig. Jag har inte riktigt reflekterat över det förut, innan jag själv fick barn. Det har svischat förbi en diskussion om offentlig amning, långtidsamning eller något sådant då och då, men jag har mest suckat åt hela grejen (att det är en diskussion alltså) och inte reflekterat över det närmare.

 

Men tydligen är det världens största grej. Och folk engagerar sig från höger och vänster. Det är alltså ingen diskussion som endast hålls mellan de ammande kvinnorna. Nej, tydligen har alla rätt till en åsikt.

 

Det finns många "regler" när det gäller amning, och det är svårt att följa dem. Man ska amma. Lagom länge. Inte för kort tid, och inte för länge. Det är tydligen okej att börja prata om saker som "incest" och "pedofili" om någon ammar för länge. Det är ganska allvarliga anklagelser. Kanske de allra allvarligaste man kan få som förälder.

 

När det inte pratas om fruktansvärda övergrepp om man ammar för länge så pratas det även om äckel. För visst är det naturligt med amning, och visst ska man amma sitt barn och aldrig aldrig ge ersättning. Men man kan väl sköta det snyggt?! Inte visa tutte offentligt.

 

Jag blir så matt.

 

Inte bara för att åsikterna är så starka, och så etablerade att många kvinnor känner sig extremt pressade när det gäller amning. Utan kanske mest för att så många som inte har med det att göra över huvud taget engagerar sig. Gubbar har åsikter om hur länge man får amma. Personer som själva ammade sina barn för 30 år sedan tycker till om när det är och inte är lämpligt att ta fram tutten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har överproduktion på bröstmjölk. I vanliga fall anpassar sig brösten efter barnet. Tillgång och efterfrågan, liksom. Men trots att min bebis är två månader, och jag helammar henne utan att pumpa eller något annat som kan störa så fullkomligt sprutar det mjölk ur mig. Det är jobbigt. Det blir blött. Och de fulla brösten får dessutom mjölkstockning lätt.

Jag lägger ner en mindre förmögenhet på amningsinlägg, och känner mig ensam skyldig till den mesta miljöförstöringen i världen med tanke på min förbrukning av dessa bomullsgrejer. Så jag köpte tvättbara inlägg. De var väldigt sköna. Och dåliga. På bilden kan man se en rund torr fläck mitt i det blöta. Där är inlägget....

Men de funkar nog bra om man bara droppar...

Jag ammar. Och ammar och ammar och ammar. Hungrig unge och sprängfyllda bröst. Fick en släng av mjölkstockning, 39 graders feber och enormt ont. Dock var det en lättnad att det var mjölkstockning och inte min infektion som kommit tillbaka...


Vi har haft lillkusinen, som är mycket större än Idun, och lillsysslingen, som är mycket mindre än Idun på besök...


Har gått promenader. Bebisen bestämde sig för att inte åka vagn...


Firat valborg. Enligt traditionen äts det Parisare hemma hos mormor. Detta år inget undantag.


Och igår hälsade vi på sambons syster. Storkusinen är förtjust!


Sambons mamma hjälpte dem att beskära träd. Blir sugen på en trädgård, och samtidigt avskräckt. Att fika i gräset gör jag gärna. Klippa gräs och kratta löv...inte lika gärna.