Givetvis ska man få ha kvar sina traditioner om man bor på ett äldreboende. Denna vecka hade vi en mycket populär aktivitet, men som även de som avstod fick ta den av i form av att känna stanken... Det var nämligen surströmmingsskiva.

 

Jag tänkte smaka. Jag hade verkligen tänkt det. Jag är inte kräsmagad. Jag vill testa allt. Men efter att ha hjälpt till med att rensa några av de stinkande kräken så kände jag att det inte gick. Det skulle ju liksom förstöra stämningen om jag kräktes mitt i allting....

När vi åt lax med ugnsrostad broccoli så fick lillungen en bebisversion av samma mat. Kokt lax och broccoli mixades till puré och serverades tillsammans med potatismos med mycket osaltat smör. Supergott, tyckte bebisen. Och föräldrarna, som givetvis smakade.

 

Än så länge så äter hon inga sådana mängder så det ersätter en måltid. Men hon får sitta med oss vid bordet och äta, då är hon nöjd!

 

I veckan åkte jag på möte i jobbet. Jag hade med mig block, penna, viktiga dokument och bröstpump. Förstås.

 

Den vanligaste frågan när folk får höra att jag har börjat jobba är "men hur går det med amningen då?!". Jo, tack bra, kan jag svara då. Ibland kommer min man förbi med bebisen till jobbet så jag ammar där, men mest så pumpar jag ur och han ger henne flaskan.

 

 

Visste du att om det inte fungerar att ta pauser för att amma under arbetet så har man rätt att vara föräldraledig för amning? Alltså, om man inte har ett sådant slags jobb som jag har där jag själv kan styra över mina tider och med lite framförhållning ta en amningspaus utan problem, så är arbetsgivaren skyldig att ge den möjligheten. (Inte på betald arbetstid, men man har rätt att ta en paus i arbetet för att amma.).

 

Detta finns reglerat i föräldraledighetslagen § 4.

Som en destruktiv kärleksrelation. Vansinnigt förälskad, ständigt längtande och ständigt med vetskapen att sveket ligger i luften, och kan slå till när som helst.

 

 

Nu blåser isvindar när jag går till jobbet en tidig morgon. Solen värmer, men inte med samma styrka som förut. Jag vet vad som väntar, och snart gulnar löven och mörkret tätnar. Och jag blir liksom sårad. Sårad för att sommaren sviker mig och för att hösten får mer och mer kraft.

 

Men precis som när en destruktiv kärleksrelation tar slut så är det också skönt. Det gör ont. Jag vill hålla kvar i sommaren med all min kraft och blir nästan desperat när jag suktar efter solstrålarna. Men när vardagen börjat återfå sin struktur, när jag dricker morgonkaffe och går till jobbet och alla är hemma och inte på jordens alla semesterplatser...så blir allt som vanligt igen och det finns en trygghet i det.