Som en destruktiv kärleksrelation. Vansinnigt förälskad, ständigt längtande och ständigt med vetskapen att sveket ligger i luften, och kan slå till när som helst.

 

 

Nu blåser isvindar när jag går till jobbet en tidig morgon. Solen värmer, men inte med samma styrka som förut. Jag vet vad som väntar, och snart gulnar löven och mörkret tätnar. Och jag blir liksom sårad. Sårad för att sommaren sviker mig och för att hösten får mer och mer kraft.

 

Men precis som när en destruktiv kärleksrelation tar slut så är det också skönt. Det gör ont. Jag vill hålla kvar i sommaren med all min kraft och blir nästan desperat när jag suktar efter solstrålarna. Men när vardagen börjat återfå sin struktur, när jag dricker morgonkaffe och går till jobbet och alla är hemma och inte på jordens alla semesterplatser...så blir allt som vanligt igen och det finns en trygghet i det.