Äldreomsorgen är en kvinnodominerad bransch, från undersköterskor till högsta ledning. Fördelningen mellan män och kvinnor ändrar sig dock ju ”högre upp” man kommer. Det är större andel män på de höga positionerna, även om det är flest kvinnor.

 

Som sagt, det är mycket kvinnor. Bland undersköterskorna, som ju är de jag har ansvar för som chef på ett äldreboende är det nästan bara kvinnor.

 

Detta ses som ett problem.

 

Jag är chef inom äldreomsorgen. Jag får höra att jag borde se till att det kommer in fler män på våra äldreboenden. Att det är övervägande kvinnor som är utbildade undersköterskor (jo, så kan man uttrycka det!), och således övervägande kvinnor med rätt kompetens som söker tjänsterna, medan många killar som söker inte har någon omvårdnadsutbildning alls tycks inte spela någon roll. Nej, man ska ta in killar för att de är killar, helt enkelt. Man tycker att de ska gå före de som har rätt utbildning, erfarenhet och kompetens. För det behövs fler män! Säger många, från alla håll och kanter. Det säger chefer, undersköterskor, anhöriga och folk som egentligen inte har något med äldreomsorgen att göra alls.

 

Ingen ifrågasätter de som säger så. Det är allt annat än en kontroversiell åsikt. Den är tvärtom självklar.

 

Jag tycker inte att det behövs män inom äldreomsorgen. Jag tycker det behövs duktig och kompetent personal, sedan om de har snopp eller snippa är jag inte särskilt intresserad av. Könsdelarna ska definitivt inte vara inblandade i deras arbete, över huvud taget.

 

Om jag säger att jag inte tycker att man aktivt behöver arbeta för att få in fler män inom min bransch så blir jag tagen för någon underlig manshatare. Så är det givetvis inte.

 

Tänk efter. Vad händer om man börjar prata om att det behövs fler kvinnor inom mansdominerande områden? Vad händer om någon påstår att man måste göra någonting för att förändra det? Säg...kanske kvotera? Nej, herregud. Nämn inte det ordet. Då tar det hus i helvete, vill jag lova. Det är allt annat än en rumsren åsikt, allt annat än självklar och okontroversiell. Tycker man att man ska kvotera in kvinnor i någon bransch så är man en manshatare, utan tvekan. Man ska bli anställd för att man har rätt kompetens, inte för att man har ett visst kön JU HERREGUD!!! Säger folk, och all tittar oförstående på stackarn som försöker förklara att det ju är det som händer när man kvoterar....

 

Så... om man inte tycker att det ska jobbas för fler män inom kvinnodominerande områden så har man en kontroversiell och (förstås) bitter åsikt.

 

Och om man tycker att det behövs fler kvinnor inom mansdominerande områden så är man också kontroversiell och (förstås) bitter?

 

Sammanfattningsvis kan man säga att allt är okej, bara det gynnar männen.

 

Kan någon väcka mig när 50-talets värderingar har dött på riktigt?