2011-01-15 ♥ 15:23:14 | Kategori >> Tankar & diskussioner | KOMMENTARER (0)

I kväll ska vi fira att min kusin är färdig läkare. I 5,5 år har han kämpat, det är ju mer eller mindre en evighet. På måndag börjar min sambo samma utbildning. Hur ser livet ut när han är färdig? Har vi gift oss? Har vi barn? Hur många? Har vi gjort slut? (Nej!!!). Vart bor vi? Det är så lång tid, så mycket kan hända. Så mycket hemskt som kan inträffa som jag inte vill veta av. Personer i vår närhet kanske inte finns kvar (finns ens vi kvar?) och nya liv kan ha blivit till, eller så är personer som lever på denna jord nu men som vi aldrig har träffat våra allra närmsta.

Tänk, för 5,5 år sedan kände jag inte ens Maja och Cajsa. Då visste jag inte vad jag skulle bli när jag blev stor och då visste jag inte hur det känns att ha närstående som drabbas av cancer och jävulskap, morföräldrar som blir sämre och sämre av ålderdom eller hur det känns att bli ifråntagen någon genom det grövsta brottet man kan göra sig skyldig till. Då visste jag inte heller hur det känns att älska sitt livs kärlek, hur det känns att ha den lilla prematura bebisen från den man har känt hela livet i sin famn eller hur man faktiskt kan ta sig igenom de värsta kriserna i livet.