2011-01-08 ♥ 09:56:41 | Kategori >> Tankar & diskussioner | KOMMENTARER (1)

Jag älskar att läsa böcker.

Jag läser romaner. Är oerhört petig och vill mest läsa sådana böcker som har en väldigt fint språk. Deckare kan jag inte läsa, de är trista. Inte bryr väl jag mig om vem mördaren är. Jag kan läsa nästan en hel deckare men sen inte slutföra den. Jag har försökt många gånger, men inte lyckats fatta tycke för någon. Jag har försökt med de bästa författarna enligt rykten, utmärkelser och annat. Jag gav mig på  Jo Nesbø och förväntade mig att bli tagen, han har ju fått så många utmärkelser och alla verkar älska hans böcker. Men nej.

Plötsligt så läste jag en deckare som jag fattade tycke för, Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredsson. Sen dess har jag läst hur många som helst som jag gillar, av en hel den olika författare.

Först tänkte jag att jag helt enkelt har lärt mig att gilla dessa slags böcker. Men sedan såg jag ett mönster. Jag gillar bara kvinnliga författare (när det kommer till deckare).

Jag vill inte tro att det egentligen har ett samband, men det verkar onekligen så. Alla kvinnliga författare har fångat mig, men ingen manlig. Och inte skriver de på ett visst sätt egentligen.

 

När det gäller romaner är det inte likadant i vilket fall. Jag minns en skräckupplevelse. Jag hade läst en bok som jag älskade. Den var fantastiskt bra, på ett enkelt och vackert sätt. Efteråt såg jag vem som hade skrivit den. Det var den här mannen:

 

Jag kan inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar honom. Självgodhet är en egenskap som jag ogillar skarpt.