2011-01-11 ♥ 16:51:18 | Kategori >> Tankar & diskussioner | KOMMENTARER (1)

Det har talats en hel den om Veckorevyns senaste tidning. På framsidan finns en överretuscherad Molly Sandén och rubriker som utlovar metoder för att få hennes nya "Drömkropp". Jag antar att de flesta har hört att det bara var en bluff, och anledningen till det enligt dem. De vill visa på vilka hemska ideal vi har, och LYS-metoden betyder "Love your self". De vill inte frälsa världen med senaste bantningstipset utan de vill frälsa den med att ge självkänsla åt unga tjejer. Eller så är de bara skenheliga, vilket Alex Schulman skriver om här.

I tidningen är delar av redaktionen halvnakna. De vill visa hur vanliga människor ser ut. Att vi inte är blankpolerade, släta, slanka och utan skavanker. Helt ärligt, det har vi hört till leda. Det är knappast något nytt som tidningen bekänner. För det första så är alla som viker ut sig snygga som tusan. Men för det andra så tror jag att det blir precis motsatt effekt. För i alla intervjuer med de halvnakna journalisterna så berättas det om hur de har lärt sig att acceptera sig själva trots diverse brister.

Det talas om komplex för bilringar som de har kommit över, hur mycket de faktiskt älskar den degiga magen osv osv.

Att säga "Du duger som du är, trots stor rumpa" är ju ungefär samma sak som att säga "egentligen är det fult med stor rumpa".

Dessutom spelar det väl ingen roll om de flesta inte är sådär jättesnygga som vissa andra. Kämpar man för att uppnå ett skönhetsideal är det ju önskvärt att vara extra snygg. Eller? Hanna Fridén skriver väldigt bra om det här.

Om man på riktigt vill minska skönhetshetsen så kanske en bättre idé vore att sluta skriva om det helt. Men vänta...det säljer väl inte nummer?