Vi hade bestämt oss för att gifta oss i år, och ha festen nästa år. Det kändes dumt att inte gifta sig med en gång när man ändå planerar det, nu när vi har barn. Samtidigt ville vi inte panikfixa en halvhjärtad fest, och bestämde oss därför på att köra själva bröllopsfesten på ursprungsdatumet 2013, som bestämdes när vi förlovade oss. Vi skulle alltså bara "göra det" i kommunhuset, får att få det juridiska.

Och så kom papprena om hindersprövningen hem. Och så var det drop-in bröllop på skansen den helgen. Och då bestämde vi oss för att gifta oss där istället. Roligare än det gröna huset i Tumba, liksom. Då kom vi på att om vi gifter oss på Skansen utan att ens våra mammor får vara med så kommer de nog bli besvikna. Så vi ringde runt till våra föräldrar och syskon på torsdagen och frågade om de ville vara med när vi gifte oss på lördag. De ville de! Den enda som inte kunde var min ena svägerska som bor i Oslo. De fick lova att inte säga till någon. Jag tror de höll löftet!

Så då var planen att vi skulle gifta oss på drop-in bröllopet och ha lite picknick där. Men då kom vi på att vi kanske lika gärna kan bjuda på lite smörgåstårta och bubbel hemma... och plötsligt blev det liksom en liten "bröllopsfest" att arrangera ytterst spontant. Det var spännande och hysteriskt... Inte minst eftersom mannen jobbade. Min syster och ena bror hjälpte mig att passa barn och göra smörgåstårta... vi beställde bakverk från Spaaks och städade i panik.

Specialkö in till skansen för kärleksparen!


Vi hade picknick i väntan på vår tur.


Man kunde köpa brudbukett som de band på plats.


Min var helt fantastisk!


Min fina man var mycket stilig.


och vi hade världens sötaste brudnäbb.


Ceremonin var fin och kärleksfull. Då kändes det verkligen inte som att vigselförrättaren gjorde det på löpande band!


Precis när det skulle bli vår tur så sprack det upp alldeles väldigt, och solen sken för fullt. Symboliskt, eller hur?

Det var en fantastisk dag! Nästa år har vi en bröllopsfest för släkt och vänner.