Det känns lite som ett skämt. Att jag har ett riktigt jobb på en
myndighet. Att jag inte ens jobbar som sekreterare eller springa-och-hämta-papper-tjej. Det låter en aningen torrt, det här att vara en myndighetsperson. Att ens arbetsuppgifter är myndighetsutövning.
Och det är ganska torrt också, faktiskt. På ett bra sätt. Det är lagarna man dömer utifrån, det är möten med klienter och det är
heliga kafferaster på tider skrivna i sten. Precis så som man tänker sig att det ser ut på ett sådant kontor.
